Nu har det gått två dagar sedan Paul Walker omkom. Det är en mycket tråkig händelse som berört många i hela världen.
Jag fick reda på det några timmar efter att de hänt via fb (tack för att de finns) och efter att ha kollat om det verkligen var på riktigt så steg jag upp och tände ett ljus och lät de brinna ut…
Jag har ju aldrig träffat honom men har är väldigt saknad, det känns som att det saknas något i mig. Det är borta en liten bit av mitt hjärta.
Vila i frid finaste!
❤ 30 nov-13 ❤
Snäll Gud om du finns där uppe och ser ner på mig. Led mig till en enklare väg där det inte är så mycke kurvor och uppförsbackar…
Ibland pallar jag verkligen inte med livet.. Igår var det första gången på länge som jag skrek och fick psykbryt..
Det är jobbigt men vad ska jag göra?
Jag vill bara skita i livet, inte leva längre. Som tur är så är jag så jävla feg och vågar inte skada mig själv så i get händer ju när jag tröttnar på livet.
Självklart är Siri mitt allt, mitt ljus i mörkret. Men jag vill ha någon, någon tvåbent människa som verkligen finns där och kan prata med mig när jag verkligen är nere på botten. Jag vill ha en pojkvän! Det dåliga är att jag inte kan släppa in någon i mitt hjärta längre. Det finns inget, det är bara en pöl.
Men att ha någon som kommer hem efter jobbet, jag står i köket och han kysser mig i nacken och säger massa saker till mig som gör mig glad. Att ligga i soffan/sängen och bara titta på varann och kramas. Det skulle vara guld värt.
Men nu är det ju så att jag inte klarar av beröring och kan inte titta en kille i ögonen så allt sket sig och jag är tillbaks på ruta ett. När en kille rör mig så kan jag tom glöma bort att andas..
Tack som fan du som förstörde mitt liv… Igen!
Egentligen finns det ingenting att tveka på, det var han som gjorde fel och inte jag. Det är han som ska straffas, han som ska må dåligt, han som ska gråta. Inte jag. Jag vet det. Men det är så jävla svårt. Ännu svårare är det att förklara alla dessa känslor. För alla runt omkring mig är det självklart att hata honom, att vara rädd för honom, att tycka att han är en äcklig idiot och så vidare. Jag tycker också det, eller en del av mig gör det.
Det är något som gått sönder inuti mig och det gör så fruktansvärt ont.
Den människan jag hade förtroende för, var finns han? Var det verkligen samma person som jag lärde känna. Han som torkade mina tårar, han som lyssnade, han som förstod, han som brydde sig, han som skyddade mig, han som var.. en bra vän? Det är fan två olika människor. Jag kan inte förstå det här. Jag kan inte förstå hur du av alla jävla människor på jorden kan göra såhär mot mig.
Jag förstår inte hur du fungerar. Hur klarar du av att ljuga, känns det bra att göra det? Tror du inte att jag fattar varför du inte kan se mig i ögonen? Ögonen speglar själen brukar man säga. Det värsta är att jag trodde att jag kände dig.
Räckte det inte att du förstörde mitt liv, är du tvungen att förneka det också.
Jag vet exakt vad som hänt. Jag minns datum. Jag minns vad jag kände, hur jag mådde, vad jag tänkte. När jag blundar kan jag se allt framför mig. Jag kan höra din röst, allt du sagt till mig upprepar sig i mitt huvud. Det är så jävla jobbigt. Du finns i mina drömmar väldigt ofta och det är jobbigt på ett psykiskt sett!
Jag gör inte det här för att förstöra ditt liv, jag gör det här för att jag ska kunna bygga upp mitt liv igen. Gå vidare, släppa taget. Försöka bli hel igen. Försöka lära mig att lita på människor, våga ha någon nära mig. Jag förstår inte hur man kan vara så totalt iskall. Hur kan du ens leva med det du gjort, hur kan du ens leva med dig själv? Jag hade då inte klarat av det.
Jag skulle så gärna vilja ta mig in i ditt huvud, förstå hur du tänker. Du ljuger mot alla runt omkring dig, tillochmed får åklagaren…”ljug gärna för mig, men ljug inte för dig själv”. Det är precis vad jag skulle vilja säga till dig. Det är ditt samvete som kommer ta skada, om du ens har något.
Ibland brukar jag tänka att “Det är brottsligt att säga/skriva att man ska döda någon. Men att döda någon från grunden så att den inte längre vill leva! Att psykiskt döda någon, det är helt ok!” Men sen när fan då blev det lagligt?! Hade jag varit åklagare och det kom in en flicka som hade fått livet förstört, att hon inte ville leva lägre osv, då hade jag fan satt ditt den jäveln för att förstört någons liv. Visst, att psykiska döda någon är inget mord. Men man har fortfarande dödat någon på ett eller annant sett!
Jag hoppas att DU Peder läser detta på ett eller annat sett.
Jag vet att du har ett samvete, du har hjälpt mig så sjukt jävla många gånger, du har varit som en pappa för mig. Du hjälpte mig att komma hem mitt i natten ist för att jag skulle drälla runt på byn alla helger. Men just nu visar du att du är kall och en helt annan människa än den som jag lärde känna. Och det var inte bara jag som berätta saker, även du berätta riktigt djupa och känsliga saker till mig. Jag fällde tårar när du berättade om ditt ena barn som dött, jag gav dig en kram när du lät mig att stanna, jag lyssnade på dig och respekterade dig för det mesta. Du fick komma nära mitt hjärta, du fick veta allt! Saker som inte ens mina föräldrar vet om..
Hej. Jag började i en gymnasieskola för ett tag sedan, och jag var väl lite blyg som vanligt. Efter ett tag så kom de en skit snygg kille till mig (Dennis) och vi började umgås.
Jag hörde honom en dag när han pratade med sina kompisar i klassrummet. Kompisarna sa att man måste ha sex första dagen man träffas. Men Dennis sa att – nej, en puss går bra i början, men att ha sex första gången man träffar en är lite barnsligt!
Det var då, när jag hörde honom säga de som jag visste att HAN var rätt för mig.
Vi började ungås mer och mer, en dag var de “bibbloteksdag” med klassen men jag och Dennis gick iväg en sväng själva och skulle kolla på uppstoppadedjur för det fanns en liten lekstuga där. När vi var där gick vi in i stugan och prata med varann, det var riktigt mysigt. Efter ett tag hör vi personalen som ropar på oss, vi klättrar upp på taket och gömmer oss där. Vi ser personalen men dom ser inte oss, som tur är. Uppe på taket så börjar vi kramas och kyssas, det var mysigt! Men något gick snett, Dennis gick snett på taken och två sekunder efter ramla han ner från taket svar flera meter högt. Jag klättra ner och grät, skrek och pussa på honom utan att få någon reaktion. Trodde att han var död, man han lyckades att säga – jag älskar dig.
Sen dog han. Jag gick och satte mig på taket igen och grät. Tårarna fanns det gått om! Jag sprang igenom hela skolan för att leta efter Klara, men hon hade slutat för dagen… Jag var ensam, ingen visste att Dennis dött, och jag visste inte vad jag skulle göra…
Vi skulle ha ett möte i Aulan samma dag och jag gick dit men försökte att inte gråta, ville inte skämma ut mig för alla gymnasieelever. Jag satte mig bredvid Klaras kompisar dom titta på mig och sa – Vart har du Dennis då? Din andra halva(i en kaxig ton)…
Jag börja gråta och gjorde ett pip ljud som jag brukar göra när jag är riktigt ledsen.
Jag sprang iväg men det stod en personal och en vakt vi dörren så jag kom mig ingenstans… Tillslut så sa jag – Dennis har dött.
– Va??!!
– Han är död hör du inte!! Han finns inte längre!!!
Alla hörde när jag skrek de, sen så spring jag iväg. Efter mig kom Ebba, Tove och Kajsa. Ebba bad mig om att ta min väska och Tove tog mina böker och bar dom.
Dom fråga om jag ville äta lunch tillsammans med dom. Jag svarade ja. Men när vi var 10meter från dörren så sa jag – Men jag har inga skor..
– Det gör inget jag bär dig, svarade Kajsa.
Och det gjorde hon, hon bar mig till matsalen.
Efter ett tag så ville hon fråga något, nåt om Dennis. Jag blev ledsen varje gång jag hörde de namnet… Dennis…
Det värsta med denna dröm är att jag känner igen så himla mycket men kan inte sätta fingret på vart ifrån..
Postat med WordPress för Android
Getterna har jag gett bort och dom har de bra en bit härifrån 🙂
Men igår så köpte jag mig en svart Guldhamster och idag köpte jag en brorsa och en bur. Så nu är han jätteglad och dom ligger just nu i rören och sover 🙂
Ingvar och Gunvald 🙂
Buren 🙂
Men som i ett inlägg så är jag i deppmånad , men det blir nog bättre snart..
Postat med WordPress för Android
Nu börjar all skit som hänt för att hända igen. Fett tråkigt när allt äntligen (efter 4-5år) börjar gå upp! Det är inte depression nu som det var förr, utan nu är de mer “skita i livet” som gäller. Orkar inte att ta all skit man får. Nej nu jävlar ska jag slå tillbaks, bokstavligt talat! Skiter i vad som händer efteråt, skiter i att jag snart är 18, skiter fan i allt! Jag skiter i vem jag blir, det får bli som de blir…
actiivepaws.wordpress.com 